Rapporter från Kreta vecka 44 2008

	Gribiliana 1/11 - Avresedag med bra reseväder, molnigt och lagom varmt. Sex veckor har gått med minst sagt mer omväxlande väder än vanligt. Vi har precis som förra gången trivts mycket bra här. En ny kunskap har jag att förmedla som jag fått denna gång, namnet Gribiliana är i pluralis och det är inte ovanligt i Grekland för ortsnamn. På grekiska i bestämd form heter denna lilla by alltså ta Gribilianá. Allt för idag och denna kretavistelse.
		Farväl Gribiliana, vi ses kanske nästa år!
	Gribiliana 31/10 - Jag som trodde att värmen skulle kulminera på kvällen igår, inte alls! Afrikavämen fortsätter, vid frukosten i morse var det 27° och nu kl. 12 är det över 35°, får se hur det blir senare på dagen. Man vistas gärna inomhus för där är det behagliga 23°, genom att de tjocka stenväggarna håller värmen nere. Det hela är upp och nervänt i år, när vi kom i september blev det svalare och regnigt, nu när vi ska åka hem har det inte regnat på flera veckor och värmen vet ni ju redan.
	Nu senare på kvällen strax före sex har siroccons verkarningar gått över och det är behagliga 24°. Vi var lite rädda för att det skulle bli supervarmt när vi ska resa hem i morgon, men det har alltså ordnat till sig. Hemma är det mindre varmt, omkring 0 eller mindre och kanske snöblandat regn, har vi hört på radion.
	Dagens bild visar ett i raden av husdjur här i Gribiliana och ett ganska ovanligt för denna plats.
		Denna snälla häst, som vill ha uppmärksamhet och som står innanför muren i gränden ner mot kyrkan, brukar gnägga om man inte vänder sig mot honom när man går förbi.
	Extra från Gribiliana 30/10 - Denna dag såg ut att bli en fin dag, mycket litet moln och vindstilla och havet låg nästan utan vågor. Vi bestämde oss för att gå ner till havet för sista gången denna höst. I morgon blir det mest tvätt och städning före avresan på lördag. Halv 12 gick vi ner och vi såg då att det var rök inåt land. Inget konstigt för det ryker här nästan varje dag från småeldar denna årstid. Vi badade och lade oss på våra strandmattor och det var skönt i solen.
	Majsan tyckte att det luktade rök och jag antog att det var från det ställe vi sett tidigare. Vi såg också en helikopter, med en vattenbehållare i en lång wire hängande under, lyfta från det gamla flygfältet vid Maleme. Den flög ut över havet och fyllde behållaren med vatten och flög sedan inåt land där vi sett röken tidigare. Där var det mycket rök nu och vattnet släpptes över elden, som nu blivit en smärre skogsbrand. Helikoptern återvände sedan till havet, precis där vi var, och hämtade mer vatten. Så höll den på i över en timme tills branden var släckt och ibland när den flög över oss stänkte det vatten på oss.
	Vi märkte också att det började blåsa från söder och det var mycket ljumma vindar. Läs mer om det under de två följande bilderna.
		Helikoptern har just fyllt behållaren med vatten alldeles utanför stället där vi var. Samma procedur upprepades många gånger. Se ett videoklipp i mpeg-format då helikoptern hämtar vatten ur havet.
		Sedan flög den in över land till stället där det brann, i närheten av byn Spilia, och släppte ut vattnet.
	Avsnittet ovan blev extra nyinsatt, nedan följer den ursprungliga ordinarie texten, som jag skrev på förmiddagen för att sända på kvällen. Något som inte stämmer, när jag skriver detta på kvällen, är att det inte är ljummet på kvällen, denna kväll är det varmt för siroccon, den varma torra ökenvinden från Lybien i Afrika har kommit in över Kreta och det är 26° nu kl. 19, 10° varmare än igår kväll vid samma tid. I morgon kan det vara som vanligt igen.
	Ordinarie från Gribiliana 30/10 - Nu är det femte dagen här med vintertid. Det innebär att det är tidigt mörkt på kvällen och det är inte heller längre ljumma sköna kvällar. Redan klockan halv sex i denna lilla by med mycket sparsam gatubelysning, eller ska vi rättare kalla det grändbelysning, är det inte bara skumt utan också mycket tyst.
	Eftersom vi inte har tillgång till vare sig television eller bra internetförbindelse så börjar man efter knappt sex veckor känna sig en aning avskärmad från yttervärlden. Utan Radio Swedens kortvågssändningar skulle vi inte veta mycket om världen utanför västra Kreta. Visserligen kan vi höra grekisk radio också, men nyhetsuppläsarna läser nyheterna med en kulsprutas hastighet, så det är svårt att få något sammanhang i det hela.
	Förra året hade vi tillgång till internet genom att ansluta till ett okodat trådlöst nätverk, men det finns inte i år. Det innebär, som alla har kunnat märka redan, att det fattas många bilder och det finns bara plats för dessa på sidorna. Det blir onödigt dyrt att överföra bilder med mobiltelefonens modemanslutning till datorn. 18-20 oktober fick jag dock turligt iväg alla bilder dittills. Resten kommer sedan vi kommit hem, så det hela blir som ett resebrev i efterskott och inte direkt som var avsett.
	Internetanslutningen måste lösas på ett bättre sätt till ett annat år, för att man ska kunna få nyheter och ha kontakt med omvärlden som man är van vid. Att vara borta sex veckor, och mer som vi tänkt oss senare, innebär inte att tanken är en lång semester, utan tanken är att leva ungefär som vanligt, fast borta. Internet är inte bara för nyheter och kontakter med släkt, vänner och myndigheter, utan man vill också kunna t.ex. sköta ärenden på sin internetbank, få väderutsikter osv.
	Internetproblemet här är i alla fall snart över för denna höst, för på lördag åker vi dessvärre hem till Sverige. Genom den svenska kortvågsradion fick vi redan igår morse veta att Sterling, som vi åkt med de två senaste åren, har gått i konkurs. Genom ett försynens ingrepp valde vi i år ett annat flygbolag. Så det gläder vi oss åt, men ledsamt är det för andra. Jag tror emellertid att Sterlings flygningar till Kreta upphörde redan i lördags för denna säsong, så konkursen berör främst andra destinationer.
	Eftersom jag idag berört infrastrukturen närliggande problem, så avslutas dagens långa rapport med en bild på pågående upprustning av vatten och avloppsledningar i Kolimbari.
		Hur många, som åkt till Grekland på chartersemester, har inte i bussen till hotellet fått höra att de inte får kasta toalettpapper i toaletten, utan i den korg/behållare som står bredvid toalettstolen? Anledningen ska vara att ledningarna är så smala att toalettpapperet kan orsaka stopp i rören. Grekiska toalettpapper som har så låg våtstyrka? Vilka tror att ett dylikt papper kan blockera avloppsröret på bilden? Anledningen är en helt annan som jag, av snällhet mot grekiska samhället, inte skriver här.
	Gribiliana 29/10 - Idag tänker jag skriva något om våra allra närmaste grannar. Allra enklast är det att skriva om grannhuset vägg i vägg mot norr, för det vet jag så litet om det. Det är ett hus i två våningar och med takterass. Den som äger det huset har vi aldrig träffat eller sett till, för där har varit obebott denna höst precis som förra året då vi var här.
	Vägg i vägg mot öster bor dock Maria och Stefanis, som är ett par i ungefär vår ålder. Stefanis var den förste vi träffade här förra året, för han knackade på på morgonen redan andra dagen vi var här, eftersom Majsan hade glömt sin jacka utanför i gränden på natten då vi kom. Deras hus går inte efter hela vårt hus utan bara fram till vår gård, så att den södra delen av vårt hus gränsar mot en gränd. Där är den första bilden nedan tagen från trappan upp mot takterassen.
	På andra sidan gränden finns en byggnad som ser ut att förr ha varit något slags pensionat. Det var helt tomt då vi kom i september förra året, men alldeles mot slutet av förra årets vistelse flyttade det in ett antal albaner där. De bor fortfarande kvar där och dessutom har en av dem med sig sin familj. Vi ser nästan aldrig till dem, men brukar höra dem ibland då de sitter inne på gården och samtalar. Någon byinvånare och innehavaren av de två små pensionaten, som jag nämnt tidigare, har visst uttryckt farhågor eller varit något störda av dem, men vi kan inte påstå oss vara det. Albanerna jobbar som byggnadsarbetare.
		Här, på andra sidan den smala gränden, bor albanerna. Byggnaden ser nästan tjusigare ut på bild än i verkligheten.
	Mot söder har vi också en gränd och där är också porten intill vår gård. På andra sidan gränden ligger bara hus som är mer eller mindre i ruiner. Mot väster ligger en liten gård med ett litet hus vägg i vägg med oss. Där bor ingen utan det fungerar som förråd för Maria och Stefanis, främst har de där upplag av ved som kommer till användning under vintern. Den är visserligen inte så lång och kall som hos oss, men regnig och fuktig så veden behövs.
	Ingen bor där skrev jag, men det är inte helt sant, där bor nämligen hunden Figge (det är vårt namn på honom) och det gjorde han redan förra året. Mot väster finns också en mindre byggnad som ser ut att ha varit ett stall, men den är nu i mycket dåligt skick med delvis infallet tak. Sedan är vi tillbaka till huset jag började med och berättelsen klar för idag.
		Hunden Figge som bor bredvid oss. Han verkar snäll men skäller på de flesta, inklusive oss. Han har det materiellt bra, men lite tråkigt tycker vi.
	Gribiliana 28/10 - Så har vi då varit med om firandet av nationaldagen 28 oktober, Nej-dagen, i Kolimbari. Bakgrunden till denna dag går det att läsa om på O,ti kalo i del 3 av sidorna om Kastelli, som ligger en bit väster om Kolimbari. Jag tog betydligt mer än de tre bilder som visas här, en del av dessa, lite mer "officiella", lär komma senare på O,ti kalo. Firandet här i Kolimbari var i mindre skala, t.ex. ingen orkester utan bara högalarmusik, och lite mindre strikt än för två år sedan i Kastelli, men annars i samma stil. En gång för ganska länge sedan när vi var på ön Tilos märktes firandet inte mycket annat än en måltid på torget för en del öbor.
	Vid halvelvatiden idag började folk samlas på det lilla torget i Kolimbari, efter ett tag kom de skolelever som skulle medverka i paraden tågande från skolorna. Sedan var det sedvanliga tal av officiella personer, kransnedläggning av skolor och andra officiella institutioner och sedan genomfördes paranden, men den var kort och snabbt genomförd. Det hela tog inte mer än ungefär tre kvart, sedan skingrades åskådare och deltagare. Vi gick till stranden, för idag var det en hel del sol och havet var så lugnt att det gick att bada.
		Samling på torget i väntan på att firandet skulle börja.
		Här kommer elever från skolorna tågande i ledig stil fram till torget.
		Barn i traditionella dräkter och även i mer vanlig klädsel samt flaggor hör givetvis till firandet av en nationaldag.
	Gribiliana 27/10 - Efter en, som jag skrivit tidigare, mycket blåsig och ganska molnig vecka, vaknade vi i morse till frånvaron av vindens brus och dessutom sken solen från en mestadels molnfri himmel. Dessutom håller havets stormvågor på att lägga sig. Vilken förändring! Vi gick ner och handlade det vi behöver de närmaste dagarna, för i morgon är affärerna stängda eftersom det det är nationaldag, närmare bestämt den andra, Grekland har två, den första är 25 mars. Sedan vi kommit hem tillbringade vi några timmar i solen på takterassen. Nu framemot klockan 5, med vintertid även här, känns det att vi är en bra bit inne på hösten, för luften är sval och ganska klar.
	När vi var ner till Kolimbari kunde vi inte se så mycket av förberedelserna för firandet av nationaldagen, det enda var att det var en del flaggor här och där som redan kommit upp. De tas inte ner vid solens nedgång som vi gör hemma, utan de sitter nog några dagar. Flaggning som vi har hemma förekommer inte här och det finns inga privata flaggstänger. Vi är lite spända på hur firandet av nationaldagen kommer att gå till här, i Kastelli västerut var det parader och dansuppvisning när vi var där för två år sedan. Hur det såg ut finns skildrat på O,ti kalo under Kastelli.
		Denne man har hållit på att vitkalka trottoarkanterna i Kolimbari i några dagar, det är nog mer en tillfällighet att det sammanträffar med nationaldagen. Jag skrev för några veckor sedan att jag skulle nämna något om bl.a. trafikdelarna i Kolimbari. Här ses en nu, fylld med jord och det är också en platan planterad där. Förra hösten var det omkring ett två meter djupt hål där och inga som helst varningar eller staket. Så vitt vi vet föll dock ingen ner i gropen.
	Detta skriver jag något senare än det ovan. Jag har just varit uppe på takterassen, det är klart i luften och svalt, ungefär 16° och man ser Vita bergen för första gången på mycket länge. Ute bland olivträden långt bort eldar några upp skräp och man ser röken, som stiger rakt upp, tydligt. Plötsligt fick jag en känsla som påminde om luften, klarheten och eldarna en sista april hemma.