Bilder från byn Gribiliana intill Kolimbari på västra Kreta
Del 3   Del 4   Del 5   Del 1   Del 2


Ovan: Byn Gribilianá sedd från sydväst. Snett ner till vänster om bildens mitt ses kyrkan Ágios Nikólaos och längst till höger ligger kyrkan Ágios Geórgios där byns begravningsplats också finns. I bakgrunden västra delen av Chaniabukten.
Vänster: Det finns två, den ena ganska kringelkrokig, körbara vägar upp från Kolimbari till Gribiliana. När man kommit nästan ända upp kommer man till den lilla parkeringen här. Hit kommer också några bilar som försäljer diverse varor (en vanlig företeelse i Grekland). Längre in i byn kan man inte komma med bil.

Här går man in i Gribiliana från parkeringen.

Gården till huset till höger på bilden ovan.

Går man in i gränden och förbi huset på bilden ovan så kommer man strax till den lilla affären som hade ett begränsat utbud, och som ligger till vänster där stolen står. Affären är numera stängd för gott. Under första halvan av 1990-talet såg det ut såhär på detta ställe.

En bit längre in finns denna korta numera tyvärr trädlösa gränd. I oktober 2008 såg det, i motsatt riktning, ut enligt denna bild.

Går man in genom den nedre porten i bilden ovan så kommer man in på denna trevliga lilla gård. Den hör till ett hus som först var bostad för att sedan under en tid på 1900-talet användas som åsnestall. På 1990-talet blev huset fullständigt ombyggt och åter använt som bostad. Vinrankan är enligt en kvinna, gift med en man från byn, mycket gammal.

Utsikt mot söder från takterassen till huset som nämns i texten till bilden ovan. Byggnaden på denna bild restaurerades och tillbyggdes med avsikt att det skulle bli något slags museum. Byggnationen pågick i flera år och är klar sedan flera år, dock var byggnaden fortfarande hösten 2022 oanvänd. Bilden togs hösten 2018, men hösten 2022 var det ingen större skillnad förutom en viss tilltagande patina. Vänstra delen av denna bild finns på en annan bild tagen hösten 2010. Den visar att det har förändrats en hel del sedan dess.

Längst till höger på bilden ovan såg det ut såhär i maj 2013. I detta hus bodde, så sent som på 1990-talet, en ensam kvinna som hette Maria. Det berättas att klockan fem på eftermiddagen brukade hon sätta sig på en stol utanför huset, och då kom det folk förbi och hälsade på.

I översta bilden på sidan ses kyrkan Agios Georgios till höger. Här ses andra sidan av kyrkan och kyrkomuren med det mindre pittoreska sopkärlet framför.

Från grinden i muren leder en gång fram till kyrkporten. Den stora cypressen och julsjärnan bredvid är numera borta.

Blick upp mot byn från kyrkogården. Grinden måste vara låst för annars blir kyrkogården parkeringsplats.

Blick upp mot byn tagen till höger om bilden ovan.

Baksidan av kyrkan. Man ser att det bär uppåt när man ska till Gribiliana.

Klocktornet, vars inskription visar att kyrkan är från 1887, är vackert med sin rikliga utsmyckning med relieffer.

Här ses kyrkan nere ifrån en olivlund och från samma håll som i översta bilden på denna sida.

Kyrkan sedd från en plats österut där Gribiliana slutar. Huset nedtill på bilden är inte längre bebott.

Utsikt från kyrkogården. Allra längst bort kan man urskilja de västra delarna av Chania. Till vänster syns kyrkan Agía Marína nere i Kolimbari.

Utsikt från kyrkogården i mitten av april till höger om vyn i bilden ovan. I bakgrunden Vita bergen, Lefká Óri.

Detta är startbilden till ett filmklipp från en långfredag i byn. Mässande, körsång och klockringning pågick till framemot natten. På kvällen hördes till och med damröster sjunga genom högtalarna vid Agia Marina. Denna film är tagen (tyvärr utan stativ) från olivlundarna runt Gribiliana vid tvåtiden på eftermiddagen. Till vänster kyrkan Agios Georgios i Gribiliana och till höger längre bort Agia Marina i Kolimbari. Klicka på bilden för att se filmen. Man kan eventuellt behöva höja volymen för att höra filmens ljud som tyvärr störs en del av vindbrus.

I södra utkanten av Gribiliana ligger kyrkan Agios Nikolaos, som också finns med i översta bilden, med många olivträd runt omkring.

Här närmar man sig byn på den lilla vägen från söder.

Vårblommor efter den väg som ses på bilden ovan.

Nära motivet på bilden ovan finns denna enkla byggnad. Här ses kalkoner, men får finns också i närheten.

Nyvitkalkade murar inför firandet av den ortodoxa påsken.

Vem vill inte promenera i en sådan vacker gränd? (Dessvärre är det inte så vackert här längre, de flesta av träden är numera nersågade.

Här, som är en bit ner från bilden ovan, bodde änkemannen Nikólaos Dousákis som dog 96 år gammal i december 2015. Hans fru Christíni dog i september 2008.

Det lilla korrugerade taket alldeles ovanför träden hör till uteplatsen på bilden ovan. Bakom ses ett under 2019 tillbyggt hus i två delar. Något ovanför mitten av bilden skymtar klocktornet på Agios Georgios.

I en tvärgränd längre ner är det så här vackert om våren.

Bakom grinden i tvärgränden hade det blivit uppröjt hösten 2022 efter alla år här. Längre in gick det inte att komma då grinden var låst.

Ytterligare längre ner i huvudgränden finns detta minikapell. Hur det numera ser ut bakom grinden till vänster kommer senare.

Inne i minikapellet på bilden ovan. Kapellet är tillägnat Ágios Konstandínos och Agía Eléni, som är på ikonen i mitten. Till vänster votivgåvor till helgonen med hopp om hälsa och läkning av sjukdom.

De två följande bilderna visar den korsande och sluttande gränden åt två håll.

Till vänster i gränden får man utsikt mot Vita bergen. Här en dag i april.

Till höger en på senare år kraftigt restaurerad, alternativt helt ombyggd, byggnad. Hösten 2019 såg det ut så här.

Det här ursprungligen gamla huset, i turkisk byggnadsstil, är i själva verket numera ganska nytt. Detta sedan man var tvungen att riva mycket av det ursprungliga som var i ganska dåligt skick. Se bild från 2007. Restaureringen av huset pågick under många år från början av 2000-talet med många uppehåll och är nu färdig. Denna bild togs våren 2023. Man kan se att vintrarna givit det restaurerade huset en viss patina.

Denna bild inuti huset är tagen hösten 2007. Taket, i traditionell stil, med andra våningen ovanpå är helt nytt. Man ser hur man gjorde vid öppningar för fönster och dörrar på den gamla tiden då man byggde husen av vanliga stenar som fanns i omgivningen.

Det turkiska huset sett från andra hållet. Andra våningen är alltså helt nybyggd. Hörnstenar vid andra våningen och stenar vid fönstren är nyhuggna.

Gränden till vänster, enligt bilden ovan, har efter att ha varit helt uppgrävd för några år sedan fått en viss patiana i den nya beläggningen.

Ytterligare en av de pittoreska gränderna i Gribiliana.

Denna bild är tagen i motsatt riktning mot ovanstående bild.

Detta är högst upp i Gribiliana. Det här gamla huset används numera som djurstall, men det har anor från den turkiska tiden. Bakom ses en annan gammal byggnad som restaureras. Längre bort ses byn Marathokefála.

Runt högra hörnet på huset i föregående bild ser det ut så här. Något som är intressant med denna bild är valven som nu är igenfyllda. Samma typ av valv finns på en bild från det turkiska huset ovan och återfinns också i flera andra gamla hus i Gribiliana och på hela Kreta för övrigt. Det allra längst till höger på bilden saknar numera aktualitet, se bilden nedan.

Vintern 2014-15 raserades dessa ruiner fullständigt under ett oväder med kraftiga vindar och skyfall. Under den turkiska ockupationen av Kreta ska huset ha tillhört en turkisk aga.

Närbild av den numera totalt raserade husdelen.

Inuti gammalt hus. Lägg märke till insidan av det platta yttertaket, som består av spanskrör ovanpå takbjälkarna. Ytterst lade man ett lager murbruk för tätning.

Eldstad i samma hus som föregående bild.

Dörr tillverkad av befintligt material. (Sedan hösten 2012 utbytt mot mindre pittoresk metalldörr.)

Innehållet i tunnorna är underlag för produktion av dryck enligt texten till denna bild, som hör till Del 4 och inte till Del 3.

För den som inte gillar alkoholhaltiga drycker, utan något ätbart, pågår här olivskörd i slutet av oktober.

Vårstädning, mattorna som legat på stengolven under vintern vädras för att läggas undan till hösten.

Bröllop i byn.

På väg ner genom Gribiliana en tidig vår när Vita bergen fortfarande har snö på topparna.

Husruinen på bilden ovan har sedan en tid tillbaka tillbyggts och renoverats. Våren 2023 såg det ut så här.

Ännu ett gammalt hus, kan närmast också kallas ruin, håller på att i långsam takt förvandlas till sommarbostad för någon. Våren 2023 såg det ut så här. För många år sedan bodde en äldre kvinna här tidvis.

Nära kyrkan Agios Georgios ligger detta lilla hus med naturligt solskyddad uteplats.

Varför är denna föga märkliga byggnad med här? Jo, det är pumpstationen som förser både Kolimbari och Gribiliana med vatten. Den är en gåva till kommunen Kolimbari 1972. (Numera tillhör Kolimbari den stora kommunen Platanias.) Givaren (Grigórios Anagnostákis) är förmodligen en av många greker som skänkt något till sin hemby, sedan de efter ett arbetsamt och lyckosamt liv, ofta utomlands, uppnått en viss rikedom.
Tyvärr visar denna bild numera inte hela sanningen om hur det ser ut här. En cistern, behövlig men inte vacker, tillkom under vintern 2018-2019.

Utsikt från övre delen av Gribiliana nära där pumpstationen på bilden ovan ligger. I bakgrunden längst till vänster halvön Akrotiri. I mitten långt bort skymtar en del av bebyggelsen i Chania.

Panigiri, helgonfest, 19 maj 2022 vid kyrkan Agios Nikolaos. Den ligger i södra utkanten av Gribiliana. Det bjöds på mat, bl.a. grillat lamm, och dryck av olika styrka.
Något om Gribiliana
Gribilianá är en liten by som ligger ovanför och strax intill den större byn Kolimbari på nordvästra Kreta. Exakt var gränsen går mellan byarna är inte så lätt att säga, de har med åren blivit alltmer ihopbyggda. Det är till stor del äldre kretensare som bor i Gribiliana, men yngre familjer med barn finns också. Antalet invånare lär vara omkring 150.
Av bilderna ovan kan man kanske få intrycket att det bara är äldre hus i Gribiliana, men det finns också en del modernare. Moderna grekiska hus är ofta inte så vackra, och de finns därför inte med här i någon större utsträckning. Det finns numera varken affär, kafé eller taverna, men det är inte långt ner till Kolimbari där man kan finna det mesta.
I Gribiliana finns numera sex möjligheter för besökare att bo. Sedan början av 2000-talet ett hus med två sovrum, Villa Ariadni, och ett annat ställe med några studior i olika storlek. Det bytte för ett tag sedan både namn och ägare. Sedan 2022 fyra andra ställen där man, i spekulativt syfte, renoverat gamla hus att hyras helt eller delvis. Tillgång till bil är en fördel/nödvändighet för att bo i Gribiliana då det är branta backar upp dit.
Det kan påpekas att byns namn också kan skrivas Grimbiliana med latiska bokstäver. De två sätten att skriva beror på att det i det grekiska alfabetet inte finns en bokstav som uttalas b. Därför använder man mp (μπ med grekiska bokstäver) då man ska skriva något som ska uttalas b. Inuti ord kan μπ dessvärre uttalas både som b och mb. Därför uppstår lätt tveksamhet, även för greker, om uttalet. På grekiska skrivs byns namn Γριμπιλιανά. Namnet lär ha turkiskt ursprung och bör ha tillkommit under den turkiska ockupationen av Kreta från mitten av 1600-talet och fram till 1898.
Del 3   Del 4   Del 5   Del 1   Del 2
O,TI KALO