Bilder från halvön Rodopou på Kreta - Rodopos
Del 3  Del 4  Del 1  Del 2

Om man åker rakt fram, dvs. norrut ut på halvön vid det vägskäl som nämns i Del 1, kommer man till byn Rodopós som är den största byn. Den är ganska långsträckt och här ses den södra delen.

Här ser man tydligt att Rodopos i väster ligger nedanför höga berg, vilket dessutom också gäller åt öster.

Vid skolan för det lägsta stadiet höll man på med något slags lek under lärarens ledning då vi passerade.

Hjältemonumentet finns vid det ganska stora torget.
Nästan varje by i Grekland har något slags minnesmonument över krigshjältar. Ofta har de äldsta inskriptionerna samband med frihetskriget mot turkarna på 1820-talet. De senaste är oftast från andra världskriget och den tyska ockupationen. Men i byn Ólimbos på ön Karpathos minns jag att det finns en inskrift över en grekisk soldat från byn som dött i koreakriget.

På andra sidan torget i förhållande till föregående bild går huvudvägen genom byn.

En av de två större kyrkorna i byn vilken ligger nära torget. Ovanför ser man den bergsida som avgränsar byn mot öster.

Del av en kolonn på kyrkogården till kyrkan på bilden ovan. Tavlan förklarar inskriften på kolonnen som är en hyllning till kejsar Hadrianus. För att läsa inskriften gå till denna översättning. När inskriften kom till finns ingen uppgift om, men troligen betydligt senare än när det beskrivna skedde. För att bättre förstå texten gå till andra bilden i Del 4 om halvön Rodopou.

Del av bygatan norr om torget.

Nybyggt hus i gammal stil. De gamla husen på Kreta är ofta byggda med huggna stenar i hörnen, vid dörrar och vid fönster. För övrigt murade man in obearbetade stenar i många olika storlekar. När huset var färdigmurat och skulle putsas så lade man ingen puts på de fina huggna stenarna, utan de fick synas precis som visas här på bilden.

Äldre hus byggt enligt den beskrivning som finns till bilden ovan.

Strax norr om Rodopos ligger denna kyrka. Vägen dit var så väl inhägnad för de betande djuren att det inte gick att ta sig dit. Vad heter kyrkan, säg det? Skylten som pekade dit hade två namn, Marie himmelsfärd och Ágios Efstáthios.

Denna snälla hund, som inte skällde, hade kanske som uppgift att vakta dessa försådda plantor.

I Rodopos finns några tavernor, med obestämda öppettider, vid det stora torget. En av tavernorna, som knappast var mer än ett kafé, drevs av Georgios och hans fru Stella. Båda numera avlidna. Här, år 2007, lämnade de oss vid vårt bord för att ta emot barnen som kom med bilen.

Vid samma tillfälle som ovan ställde Georgos villigt upp för fotografering mot att han skulle få ett foto senare.

Den 2008, då bilden togs, nästan 95-årige Georgios gör här grekist kaffe åt oss. Detta som tack för fotot av honom från 2007, enligt bilden ovan, som han just fått. Vid besöket 2009 då ett foto av paret från 2008, se detta nedan, överlämnades blev det inget foto mer av dem taget.

Den sista bilden av Georgios och Stella vilken jag tog den 20 oktober 2008.
Något om byn Rodopos
Rodopós är inte den nordligaste byn på halvön, det är Afráta som ligger åt nordost på andra sidan en bergrygg. Ändå känns byn som om den ligger längst norrut. Anledningen är att här börjar vägen som går ut på den största delen av halvön som är obebodd och som finns beskriven i Del 4.
Byn är ganska långsträckt och ligger mellan två bergryggar som går i riktning från norr till söder. Det finns några tavernor/kaféer och en mindre affär i Rodopos, mycket mer är det inte. Man kan också hyra rum om man vill det. Det brukar gå en buss på morgonen och som kommer tillbaka på eftermiddagen, den är främst avsedd för skolbarn som går i skolor i större samhällen söderut. Andra offenliga kommunikationer finns inte.
Del 3  Del 4  Del 1  Del 2
O,TI KALO