|
|
Det mest anmärkningsvärda med kyrkan Ágia Paraskeví i byn Spiliá är denna vackra trappa upp till gården framför kyrkan.
|
|
|
|
Om man går söderut och uppåt från kyrkan kommer man till denna samling av hus varav ett är bebott.
|
|
|
|
I närheten av husen i bilden ovan ligger den lilla enkla kyrkan Ágia Panagía. Högre upp ska enligt information ligga en annan liten kyrka Ágios Ilías. Av namnet att döma bör den ligga på en höjd eller en bergstopp, men kyrkan syns inte härifrån.
|
|
|
|
Fortsätter man uppåt går man igenom gamla och vackra olivlundar.
|
|
|
|
När man kommit en bit upp får man denna vy över byn Spilia med Agia Paraskevi i mitten.
|
|
|
|
Längre upp är ännu inte Agios Ilias synlig och denna get med sina killingar verkade inte heller vara kunniga om kyrkans belägenhet.
|
|
|
|
En bit ytterligare på väg blev kyrkan plötsligt synlig bakåt i vandringens riktnig, så det var bara att vända om.
|
|
|
|
Vägen till Agios Ilias gick genom en olivlund som skymde kyrkan och någon vägvisare fanns inte heller, men nu skymtar kyrkan genom träden.
|
|
|
|
Framme vid kyrkan som visade sig vara ganska ny och ha ett mer ovanligt modernare utförande än det man oftast ser.
|
|
|
|
Däremot stämmer det med traditionen att en kyrka med namnet Agios Ilias ska ligga på en höjd vilket tydligt framgår här, med Spilia närmast nere och bebyggelsen vid Kretensiska havet i norr längst bort till vänster.
|
|
|
|
I oktober 2008 var det en skogsbrand här i området (se direktrapport från hösten 2008) och så här såg det ut i september 2009.
|
|
|
|
Denna bild av Agios Ilias, tagen samma dag som bilden ovan, visar att branden var mycket nära kyrkan, man ser de svartbrända grenarna.
|
|
|
|
Efter fortsatt vandring mot norr ser man i nordväst i eftermiddagsdiset bergen på halvön Rodópou.
|
|
|
|
Fortfarande ganska högt uppe och med ytterligare vandring mot norr ser man snart byn Marathokefála. Nere i norr vid havet ligger Kolimbári.
|
|
|
|
Vägen börjar nu gå neråt i en liten skog av cypresser och aleppotallar.
|
|
|
|
Innan man når ner till byn Marathokefala, och där belagd väg börjar, ligger eremiten Johannes grotta. Vid den ganska stora grottans öppning finns en kyrka som här ses. Det hela hör till ett område med en enklare servering och en mindre djurpark med husdjur. Nu i början av oktober var serveringen stängd och vi för tillfället de enda besökarna, men trots detta kunde man knappast få en känsla av att detta skulle ha varit en eremitboning!
|
|
|
|
Längre in i grottan finns bl.a. detta dopkapell. En annan intilliggande grotta går under benämningen Den helige Spyridons katakomb. Någon närmare kunskap om vare sig Johannes grotta eller Spyridons katakomb har jag inte.
|
|
|
|
Efter att ha lämnat Johannes grotta bakom oss närmar vi oss byn Marathokefala, som här ses på närmare håll än på bilden högre upp.
|
|
|
|
Marathokefala är en by utan affärer, så ett besök av en mobil handlare är tacksamt för byinvånarna och tydligen också för byns katter.
|
|
|
|
Utanför ett hus i Marathokefala. Liknande vyer var betydligt vanligare förr här i Grekland.
|
|
|
|
Alldeles där Marathokefala slutar mot norr finns en ganska smal brant avtagsväg in bland olivträden och ner mot Kolimbari. Långt ner efter denna väg dyker ytterligare en liten kyrka upp som heter Ágia Iríni.
|
|
|
|
När man närmat sig kyrkan ser man hur vacker den är.
|
|
|
|
Agia Irini ligger alldeles invid en mycket stor platan.
|
|
|
|
När man lämnat kyrkan bakom sig ser man på nytt hur fint den ligger bland olivträd och faktiskt två plataner.
|
|
|
|
I omgivningarna till Agia Irini finns diverse djurstallar av enklare slag för olika slags husdjur. Här är en av dessa boningar.
|
