Något om loukoumia

Loukoúmi i singularis och Loukoúmia i pluralis kommer av det turkiska ordet lokum. Lokum är inte heller ett ursprungligt turkiskt ord, utan det lär ha uralaltaiskt ursprung och betyda ungefär tugga eller munsbit. Den fullständiga turkiska benämningen är "rahat lokum" med ungefärlig betydelse "munsbit för förnöjsamhet". På engelska kallas företeelsen för Turkish delight. Bakgrunden till denna sötsak sägs vara följande:

Någon gång runt år 1500 sammankallade en turkisk sultan sina mästare på sötsaker och bad dem att skapa ytterligare ett recept att lägga till sultanens tidigare hemliga recept på sötsaker. Det skulle vara en extra enegigivande sötsak som skulle få honom att klara av alla sina älskarinnor, alltså något slags afrodisiakum skulle man kunna säga. Resulatet blev loukoumia.

Till det mer säkra av ursprunget hör att 1776 kom konfektyrmästaren Bekir Effendi till Istanbul från en mindre stad i Anatolien. Han öppnade en konfektyraffär där han bland annat sålde loukoumia. Dessa blev snart mycket populära bland invånarna i Istanbul och tillverkning av loukoumia spreds. Genom att Grekland på den tiden var ockuperat av Turkiet så kom denna sötsak efterhand också dit. På 1800-talet blev sötsaken känd också i västeuropa genom en britt som tog med sig ett stort parti hem efter en resa till Turkiet.

I loukoumia ska följande ingå: Socker, vatten, vetestärkelse och vinsyra eller citronsyra. Dessutom smaksätter man med något smakämne som rosenvatten, vanilj eller fruktjuice som t.ex. från apelsin. Oftast ingår hackat endera av följande: Mandlar, pistagemandlar eller hasselnötter. Då det hela är en ganska mjuk och något kladdig sötsak så packas de skurna bitarna i pudersocker för att inte klibba ihop och inte smakar det sämre för det heller.